FY JÄVLA HELVETE
Omg säger jag bara. Jag, Ivar och Richard här hos mig lite chill. Drar ut som förut där runt ett på natten. Knackar på massa hus en liten bit bort från här, men ingenting händer, skriker in genom myggnät, sjunger och sånt skit, ingen kommer hit eller ingen reaktion alls. Går till ett gult stort hus där med bilar etc. Jag och Ivar går upp till ett sovrum, ser ut som ett barnrum (vilket det var). Tänker eh vafan, kör på. La även en sån där bad späckhuggare på ett annat hus fönster, haha, men till saken. Vi knackar på och skriker där, springer och hoppar utav bara helvete ner för diket. Vi hör sedan barnskrik och skit, så vi springer utav bara fan till ett bra ställe, kanske 50 meter bort, vid ett stängsel en bit in i skogen på en annan tomt, skitsamma vi var jävligt stressade. Vi tänkte "vi går dit och knackar en gång till för att bara någonting ska hända" på vägen dit, hör vi en jävla bil startas, och vi tänker VAFAN SHIT SPRING, så sprang vi tillbaks, lite längre in vid stängslet. Så ser vi bilen åker förbi oss, en liten bit längre fram svänger den in, vi var inte säkra på att det var deras bil, men det var det. Så vi sprang åt andra hållet, där bilen inte åkte, men där huset var (jävligt smart tänkt vi vet). Och då hör vi någon springa emot oss typ, så vi hoppar in i närmsta skog med bra gömställe typ, gömmer oss vid träd och buskar. SÅ SER VI 2 JÄVLAR KOMMER IN DÄR VI SPRANG IN OCKSÅ, letar efter oss i kanske 5 sekunder, sen upptäcker de att jag och Richard var där, men inte Ivar helt iallafall, så vi springer FORT SOM FAN därifrån, och Ivar, den jävla hjälten, han kommer fram där, GER JÄVLARNA FINGRET OCH SKRIKER "FUCK YOU FUCKTARDS" och de skriker typ "JÄVLA UNGJÄVLAR" Och den ena börjar springa efter Ivar och den andra efter mig och Richard, asså, man har ju hört om de jävla adrenalin som människans kropp får när man blir riktigt rädd etc, precis den fick jag iallafall, och inte minst Ivar. SÅ min historia därifrån:
Jag sprang som bara den, jag tänkte på ingenting annat än att springa och hålla ut som fan, som en galen hårig viking. Jag visste att Ivar och den andra mannen sprang åt andra hållet, och jag kollade bakåt, jag såg en skugga av något, jag tänkte att det var Richard som följde efter mig men kunde lika gärna vart någon annan. Senare längre fram såg jag att det var Richard men inte fan väntar jag in honom i ett sådant läge, vi kanske springer 200 meter eller något, tills vi kommer till fotbollsplan, där väntar jag in Richard. Vi går lite lugnt där och skakar som fan. Sedan efter yttligare 100 meter kanske, kollar Richard bakåt, halvskriker "HAN KOMMER PÅ CYKEL" jag säger "VA?" Richard: "CYKEEEL!!!!"
OMG YTTLIGARE ADRENALIN, IN FORT SOM FAN PÅ EN STIG, SPRINGER SOM FAN BARA, RICHARD SER HONOM BROMSA IN, för att sedan springa efter oss i stigen. Vill även tillägga att den jäveln snubblade i början när vi sprang ifrån honom.
Vi bara sprang och sprang, det fanns inget annat. Så sjukt rädda. Stannade längre fram, lugnade ner oss, tänkte ut en smart väg längs vattnet, smög lite typ, såg att det inte var långt kvar hem, sen sista biten var det chill, för våra föräldrar badade ju och partade hemma. Jag och Richard var säkra, men Ivar återstod. Vad fan kunde hänt honom? Tänkte vi. Jag var helt jävla blöt när jag kom hem, så sjukt svettig och allt sånt skit. Vi bara inväntade Ivar. Man trodde seriöst man skulle dö där, de var fulla jävlar som säkert kunde göra vad som helst mot oss. Nu är ens ben döda i princip. Ett tag efter ser jag tre människor komma längre bort vid backen där, och sen såg jag att de lämnade en av dem, och längre fram såg jag att det var Ivar, så jag sprang upp till studsmattan och vinkade in honom. Han var helt paff när han kom. Här kommer hans berättelse, den är sjuk. Vi hade sån jävla tur, jag och Richard alltså. Snacka om att splitta upp sig där bah. När vi sprang förbi det huset vi just hade knackat på, så sprang vi även förbi alla andra hus vi hade knackat på, och lagt upp den jävla späckhuggaren mot fönstret etc, och jag kände bara "helvete vad fan, nu kommer det säkert storma ut med galna nötter från husen" så jag bara boostade på hela tiden.
Aja Ivar kommer:
Vi ser två män springa mot vår riktning när vi var tillbaka mot deras hus. Vi sprang in i någon randoms tomt, och gömde oss bakom några träd. Den ena mannen sprang vidare på vägen på vägen och den andra sprang in på tomten där vi var. Vi kändes som scooby doo när vi gick långsamt runt trädet för att inte de skulle se oss. Men när den andre mannen hade kikat runt på tomten såg han plötsligt oss och ropade "UNGJÄVLAR!!!!". Richard och Johan sprang för att de hade blivit sedda av den ena mannen. Den andra mannen vände sig då om och började också springa efter Johan och Richard. Jag kände mig som en jävla tank när jag visade fingret åt den ena mannen och skrek åt honom. Alltså märkte han mig och började jaga mig istället. Jag sprang åt det hållet Richard och Johan inte sprang åt. Då jagade den ena mannen mig alltså. Jag blev så jävla stressad och sprang åt fan. Vi var ungefär lika snabba i början, men när han kastade ett metallföremål mot mig som träffade i röven ungefär blev jag så rädd så jag sprang snabbare än BOLT. Jag hamnade långt före honom och jag kände lycka inom mig. Men tyvärr höll inte kondisen tillräckligt länge och han började ta ikapp. Jag insåg att det var kört, åt helvete. Så jag stannade och gav upp i princip. Mannen kastade sig över mig, och tog ett stryptag om min hals. Jag var så jävla andfådd och blev samtidigt strupen att jag höll på att dö kändes det som.
- VAFAN HÅLLER DU PÅ MED? TRO INTE ATT DU KAN PEKA FINGER ÅT MIG!
Jag kunde knappt svara på det eftersom jag var så andfådd och samtidigt strupen. Han tröck ner mitt ansikte mot gruset och gnuggade det på något sätt, det gjorde ont och det skrapade som fan, bort med finnarna.
- TROR DU ATT DU KAN VÄCKA MIG MITT I NATTEN? DET VAR TVÅ LIVRÄDDA BARN PLUS FYRA VUXNA SOM BLEV VÄCKTA!
Han stank alkohol i andedräkten.
Han satte knät på min mage så det blev ännu svårare att andas. Jag kunde väsa ut mig ett förlåt.
Han röck upp mig och tog polisgrepp på mig.
- Det hjälper inte för dig att ta till våld, sa jag.
- DET HJÄLPER INTE ATT DU VÄCKER MIG MITT I NATTEN, skrek han då.
- Jag ska ta dig till dina föräldrar, sa han.
Jag suckade typ.
- Vart är dina polare då? Frågade han.
- Jag vet inte, svarade jag då.
Då tröck han till ännu hårdare och sa:
- DET VET DU SÅKLART VISST
Jag svarade såklart nej för jag visste inte vart de sprang.
Sedan kom en man på cykel (som var den mannen som hade jagat efter Richard och Johan men som sedan gav upp för de sprang ju in på en stig) och stirrade mig rakt i ögonen. Jag fylldes med rädsla för fan. Han skrek åt mig då:
- JAG HAR BUSAT I MINA ÅR, MEN FAN HAR JAG TAGIT SKIT FÖR DET.
Mannen med polisgrepp löste upp greppet lite då. Och sedan travade vi på hem till Johan för där sa jag att jag bodde. Sedan överspelade jag det hela samtalet genom att snacka om vädret och mjuka upp dem lite (hahahahah ivar XD / johan) Polisgreppsmannen löste upp sitt grepp mer och mer ju längre vi gick. I slutet var det nästan helt öppet. När vi hade börjat skymta Johans hus, så sa jag att jag bodde där. Då tog polisgreppsmannen i som fan igen på greppet, och hotade mig under tystnad:
- Du ger fan i det gula huset nu! Lova att säga till dina kompisar att de också ska ge fan i det. Kom ihåg det gula huset då!
Jag sa då:
- Jag får väl komma ihåg färgen gul.
Han sa då:
- Det hoppas jag fan att du gör. Sedan släppte han totalt greppet om mig och svängde höger i en korsning, den andre mannen följde efter och jag stod som ett fån där bara. Jag fattade ingenting. Jag kände mig fri på något konstigt sett, och vinkade till dem när de gick iväg. (männen). Jag var helt mindfucked liksom och gick mot Johans hus. Sedan såg jag Johan hopppa på studsmattan och han vinkade in mig, jag vinkade tillbaks och sedan snackade vi som fan där.
Jaja Johan (jag) fick skriva och Ivar snackade WOHO men vilken jävla grej. Fyfan finns så mycket mer detaljer, men man kkunde ju fan inte tänka när man har två jävla maniacs efter sig. Men vafan, det är det här vi retar oss till att göra. Fan skulle velat vara med Ivar där eller något. Men nog är det en jävla erfarenhet när man känner att man blir jagad. Männen var ungefär 35 och 40 år gamla. Mycket saknas i Ivars dialog och samtal men man kommer ju inte ihåg allt, får snacka med honom irl eller något.
Fan lite man skakar. Damn.
Creds till er som orkar läsa och fattar in detta. Fatta hur jävla läskigt för Ivar haha vafan. Lite tur vi hade.
MEN ERE FEZT SÅ ERE HOS MANGE.
Goooooooooooooooooooosh. Finns inga ord. Hade vi klättrat upp i träd hade de säkert huggit ner det. Fan drar bilen och letar liksom, cykeln, SHIZ.
Nej damn. Fan luktar ju pårökt bäver i hela huset, föräldrarna har rökt på och ligger huller om buller överallt, VAFAN HÄNDER?!??!!??!?!
FEZT HOS MANGE MÅSTE DET VARA!!!
Godnatt, phew.
Manglad, friterad och fint insmord skunk med gammal olja som någon pressat ur en arabs håriga anus som producerats i hans kropp. Fråga mig inte hur, men något sånt.
Tänk er att man tar tag i massa svettigt rövhår och verkligen stryper ut svetten så det rinner. Så luktar det här.
Jag sprang som bara den, jag tänkte på ingenting annat än att springa och hålla ut som fan, som en galen hårig viking. Jag visste att Ivar och den andra mannen sprang åt andra hållet, och jag kollade bakåt, jag såg en skugga av något, jag tänkte att det var Richard som följde efter mig men kunde lika gärna vart någon annan. Senare längre fram såg jag att det var Richard men inte fan väntar jag in honom i ett sådant läge, vi kanske springer 200 meter eller något, tills vi kommer till fotbollsplan, där väntar jag in Richard. Vi går lite lugnt där och skakar som fan. Sedan efter yttligare 100 meter kanske, kollar Richard bakåt, halvskriker "HAN KOMMER PÅ CYKEL" jag säger "VA?" Richard: "CYKEEEL!!!!"
OMG YTTLIGARE ADRENALIN, IN FORT SOM FAN PÅ EN STIG, SPRINGER SOM FAN BARA, RICHARD SER HONOM BROMSA IN, för att sedan springa efter oss i stigen. Vill även tillägga att den jäveln snubblade i början när vi sprang ifrån honom.
Vi bara sprang och sprang, det fanns inget annat. Så sjukt rädda. Stannade längre fram, lugnade ner oss, tänkte ut en smart väg längs vattnet, smög lite typ, såg att det inte var långt kvar hem, sen sista biten var det chill, för våra föräldrar badade ju och partade hemma. Jag och Richard var säkra, men Ivar återstod. Vad fan kunde hänt honom? Tänkte vi. Jag var helt jävla blöt när jag kom hem, så sjukt svettig och allt sånt skit. Vi bara inväntade Ivar. Man trodde seriöst man skulle dö där, de var fulla jävlar som säkert kunde göra vad som helst mot oss. Nu är ens ben döda i princip. Ett tag efter ser jag tre människor komma längre bort vid backen där, och sen såg jag att de lämnade en av dem, och längre fram såg jag att det var Ivar, så jag sprang upp till studsmattan och vinkade in honom. Han var helt paff när han kom. Här kommer hans berättelse, den är sjuk. Vi hade sån jävla tur, jag och Richard alltså. Snacka om att splitta upp sig där bah. När vi sprang förbi det huset vi just hade knackat på, så sprang vi även förbi alla andra hus vi hade knackat på, och lagt upp den jävla späckhuggaren mot fönstret etc, och jag kände bara "helvete vad fan, nu kommer det säkert storma ut med galna nötter från husen" så jag bara boostade på hela tiden.
Aja Ivar kommer:
Vi ser två män springa mot vår riktning när vi var tillbaka mot deras hus. Vi sprang in i någon randoms tomt, och gömde oss bakom några träd. Den ena mannen sprang vidare på vägen på vägen och den andra sprang in på tomten där vi var. Vi kändes som scooby doo när vi gick långsamt runt trädet för att inte de skulle se oss. Men när den andre mannen hade kikat runt på tomten såg han plötsligt oss och ropade "UNGJÄVLAR!!!!". Richard och Johan sprang för att de hade blivit sedda av den ena mannen. Den andra mannen vände sig då om och började också springa efter Johan och Richard. Jag kände mig som en jävla tank när jag visade fingret åt den ena mannen och skrek åt honom. Alltså märkte han mig och började jaga mig istället. Jag sprang åt det hållet Richard och Johan inte sprang åt. Då jagade den ena mannen mig alltså. Jag blev så jävla stressad och sprang åt fan. Vi var ungefär lika snabba i början, men när han kastade ett metallföremål mot mig som träffade i röven ungefär blev jag så rädd så jag sprang snabbare än BOLT. Jag hamnade långt före honom och jag kände lycka inom mig. Men tyvärr höll inte kondisen tillräckligt länge och han började ta ikapp. Jag insåg att det var kört, åt helvete. Så jag stannade och gav upp i princip. Mannen kastade sig över mig, och tog ett stryptag om min hals. Jag var så jävla andfådd och blev samtidigt strupen att jag höll på att dö kändes det som.
- VAFAN HÅLLER DU PÅ MED? TRO INTE ATT DU KAN PEKA FINGER ÅT MIG!
Jag kunde knappt svara på det eftersom jag var så andfådd och samtidigt strupen. Han tröck ner mitt ansikte mot gruset och gnuggade det på något sätt, det gjorde ont och det skrapade som fan, bort med finnarna.
- TROR DU ATT DU KAN VÄCKA MIG MITT I NATTEN? DET VAR TVÅ LIVRÄDDA BARN PLUS FYRA VUXNA SOM BLEV VÄCKTA!
Han stank alkohol i andedräkten.
Han satte knät på min mage så det blev ännu svårare att andas. Jag kunde väsa ut mig ett förlåt.
Han röck upp mig och tog polisgrepp på mig.
- Det hjälper inte för dig att ta till våld, sa jag.
- DET HJÄLPER INTE ATT DU VÄCKER MIG MITT I NATTEN, skrek han då.
- Jag ska ta dig till dina föräldrar, sa han.
Jag suckade typ.
- Vart är dina polare då? Frågade han.
- Jag vet inte, svarade jag då.
Då tröck han till ännu hårdare och sa:
- DET VET DU SÅKLART VISST
Jag svarade såklart nej för jag visste inte vart de sprang.
Sedan kom en man på cykel (som var den mannen som hade jagat efter Richard och Johan men som sedan gav upp för de sprang ju in på en stig) och stirrade mig rakt i ögonen. Jag fylldes med rädsla för fan. Han skrek åt mig då:
- JAG HAR BUSAT I MINA ÅR, MEN FAN HAR JAG TAGIT SKIT FÖR DET.
Mannen med polisgrepp löste upp greppet lite då. Och sedan travade vi på hem till Johan för där sa jag att jag bodde. Sedan överspelade jag det hela samtalet genom att snacka om vädret och mjuka upp dem lite (hahahahah ivar XD / johan) Polisgreppsmannen löste upp sitt grepp mer och mer ju längre vi gick. I slutet var det nästan helt öppet. När vi hade börjat skymta Johans hus, så sa jag att jag bodde där. Då tog polisgreppsmannen i som fan igen på greppet, och hotade mig under tystnad:
- Du ger fan i det gula huset nu! Lova att säga till dina kompisar att de också ska ge fan i det. Kom ihåg det gula huset då!
Jag sa då:
- Jag får väl komma ihåg färgen gul.
Han sa då:
- Det hoppas jag fan att du gör. Sedan släppte han totalt greppet om mig och svängde höger i en korsning, den andre mannen följde efter och jag stod som ett fån där bara. Jag fattade ingenting. Jag kände mig fri på något konstigt sett, och vinkade till dem när de gick iväg. (männen). Jag var helt mindfucked liksom och gick mot Johans hus. Sedan såg jag Johan hopppa på studsmattan och han vinkade in mig, jag vinkade tillbaks och sedan snackade vi som fan där.
Jaja Johan (jag) fick skriva och Ivar snackade WOHO men vilken jävla grej. Fyfan finns så mycket mer detaljer, men man kkunde ju fan inte tänka när man har två jävla maniacs efter sig. Men vafan, det är det här vi retar oss till att göra. Fan skulle velat vara med Ivar där eller något. Men nog är det en jävla erfarenhet när man känner att man blir jagad. Männen var ungefär 35 och 40 år gamla. Mycket saknas i Ivars dialog och samtal men man kommer ju inte ihåg allt, får snacka med honom irl eller något.
Fan lite man skakar. Damn.
Creds till er som orkar läsa och fattar in detta. Fatta hur jävla läskigt för Ivar haha vafan. Lite tur vi hade.
MEN ERE FEZT SÅ ERE HOS MANGE.
Goooooooooooooooooooosh. Finns inga ord. Hade vi klättrat upp i träd hade de säkert huggit ner det. Fan drar bilen och letar liksom, cykeln, SHIZ.
Nej damn. Fan luktar ju pårökt bäver i hela huset, föräldrarna har rökt på och ligger huller om buller överallt, VAFAN HÄNDER?!??!!??!?!
FEZT HOS MANGE MÅSTE DET VARA!!!
Godnatt, phew.
Manglad, friterad och fint insmord skunk med gammal olja som någon pressat ur en arabs håriga anus som producerats i hans kropp. Fråga mig inte hur, men något sånt.
Tänk er att man tar tag i massa svettigt rövhår och verkligen stryper ut svetten så det rinner. Så luktar det här.
Kommentarer
Trackback
